7 mars 2024 var dagen Sverige formellt blev Nato-medlem, men enligt den tyske försvarsanalytikern Carlo Masala är det Nato Sverige gick med i redan dött. Masala, professor vid University of the German Armed Forces i München, sa till Dagens Nyheter att förändringar i USA:s utrikes- och försvarspolitik har undergrävt alliansens förmåga att garantera Europas säkerhet. Han varnade för att "fönstret står öppet för att testa Nato" när amerikanska resurser omdirigeras mot andra konflikter och lagren av robotar minskar. Uttalandet skär rakt in i den svenska diskussionen om vad medlemskapet egentligen ger.

Det betyder att Sverige inte längre kan räkna med USA som sista säkerhetsgarant i en kris, enligt Masala.

Masalas huvudargument

Carlo Masala pekar på två grundskäl till sin hårda slutsats, och formulerar dem som ett praktiskt problem för europeiskt försvar. För det första menar han att Washingtons signaler, mer än en formell utträdeslina, har kraftigt minskat Natos trovärdighet som kollektivt försvar. För det andra är det den strategiska omdirigeringen av amerikanska resurser till andra regioner som oroar honom: fokus mot Mellanöstern och samtidigt färre lagrade robotar i Europa minskar enligt honom chansen att USA snabbt kan ingripa vid en europeisk konflikt.

Masala uttryckte sin kritik i en intervju med Dagens Nyheter där han beskrev hur förändringarna i USA:s utrikes- och försvarspolitik undergräver transatlantisk stabilitet. Han klargjorde att han inte nödvändigtvis menar att Nato formellt upplöses, men att de säkerhetsförutsättningar som låg bakom medlemsbeslutet har brustit.

Konsekvenser för Sverige och Europa

I Sverige delar experterna bilden att medlemskapet förändrar riskprofilen, men tolkningarna skiljer sig. Regeringen och myndigheter som militära underrättelsetjänsten Must har framhållit att Sveriges säkerhet har stärkts och att medlemskapet ger tillgång till ett större kollektivt försvar. Samtidigt säger Isak Svensson, professor vid Uppsala universitet, att USA:s närmande till Ryssland och ifrågasättandet av principen om respekt för gränser utgör ett stort idébrott i den säkerhetspolitiska ordningen.

Magnus Christiansson, krigsvetare vid Försvarshögskolan, har beskrivit inträdet som ironiskt: Sverige blev Natos 32:a medlem samtidigt som den transatlantiska länken försvagades. Den paradoxen fångar dilemmat i svensk debatt.

För många låg beslutet att ansöka om medlemskap på antagandet att USA fortsatt skulle vara den avgörande bakre linjen i en konventionell europeisk kris. Masalas analys slår hål på den förutsättningen.

Uttalandet från Masala kommer samtidigt som en bredare diskussion om Transatlantens roll intensifieras i Europa. SVT analyserade att Trumps återkomst som president har förändrat bilden av amerikanskt engagemang, och noterade att uttalanden från Washington och planer på neddragningar av amerikanska styrkor i Europa försvagat länken mot USA.

SVT pekade också på att EU-ledare som svar presenterat planer på omfattande upprustning, enligt SVT ett omfattande upprustningsåtagande.

För svenska försvarspolitiker och säkerhetstjänster betyder det praktiska frågor: vilka förmågor behöver Sverige snabbt bygga upp, hur mycket måste vi kunna göra själva, och vilka multilaterala lösningar är realistiska att utveckla inom Europa? Masala betonar att Europa måste kunna försvara sin kontinent snabbare utan att förlita sig på en omedelbar amerikansk insats.

Den svenska debatten rör sig därför i flera spår. Ett spår försvarar värdet av kollektiv säkerhet och påpekar att medlemskapet redan öppnat praktiska möjligheter till operativt samarbete och underrättelseutbyte. Ett annat spår, som Masala representerar, varnar för att de strategiska antaganden som motiverade ansökan inte längre håller och att det skapar ett fönster för motståndare att testa alliansens gränser.

Konsekvenserna är inte bara retoriska. EU:s svar på den svagare transatlantiska länken har varit konkret upprustningsplanering.

Related Articles

Masala: 'Fönstret står öppet för att testa Nato'.

Den här artikeln har skapats med hjälp av AI.