Automatisering tar bort instegsroller som lär upp nästa generation. Det är krönikören i Arbetsvärlden som varnar: i jakten på effektivitet har ledningar och myndigheter satsat på digitala verktyg och AI och i flera fall dragit ner personal i förvissningen att maskiner klarar uppgifterna. Resultatet har ofta blivit att enkla jobb försvunnit och att arbetsuppgifter som inte fångas av mätetal hamnat i ett nytt skymningsland, där maskinernas output måste övervakas och korrigeras av människor. Det visar hur tekniken sällan gör det verkliga arbetet enklare utan skapar nya moment att rätta.

"AI som effektiviseringsfrälsare har nämligen visat sig fungera sådär", skriver krönikören i Arbetsvärlden.

Det är den korta slutsatsen från en rad verkliga exempel där automatisering inte sparade tid utan flyttade eller multiplicerade arbetsuppgifter. I praktiken har maskinerna ofta producerat output som sedan måste övervakas, korrigeras och kompletteras av människor. När företag bygger besluten kring vad som är lätt att mäta, glöms de många dolda och kontextberoende momenten bort.

När tekniken skapar nya fel

Krönikan pekar på flera exempel där AI-projekt avslutats eller backats när kvaliteten försämrats. Genomgående visar fallen att automatiska lösningar som bara klarar en del av ett flöde ofta skapar fler felkedjor än de löser, eftersom utdata måste övervakas, korrigeras och kompletteras av människor.

Felen är inte bara tekniska. De visar hur arbetsuppgifter ofta består av små, osynliga steg som inte fångas av mätetal. Det leder till merarbete för dem som ska övervaka systemen och till nya administrativa bördor för chefer och anställda.

Portvaktssyndromet och ledarskapets blindzon

Förklaringen används i krönikan via reklamaren Rory Sutherlands begrepp Portvaktssyndromet, myntat i boken Alchemy från 2019. Idén är att beslutsfattare reducerar en hel tjänst till en enkelt mätbar funktion, till exempel "öppna dörren" eller "räkna lager", och designar teknologi för att lösa just den delen. Förståelsen av jobbet blir smal. Det som faller bort är de små korrigerande handlingarna, omdömet och flexibiliteten som anställda använder för att hantera avvikelser.

Mastheads

Krönikören varnar för att den typen av felsyn leder till ogenomtänkta automatiseringar som försämrar vardagsarbetet. När jobbet krymps till mätbara flöden missas ofta uppgifter som kräver mänskligt omdöme. Den felaktiga föreställningen att tekniken enkelt kan ersätta människor bidrar samtidigt till neddragningar som tar bort just de instegsroller som lär upp nästa generation av medarbetare.

Pressen på chefer spelar också in. I en debattartikel från Hallstahammar uppger Hans Strandlund (M), andre vice ordförande i kommunstyrelsen, att 41 chefer slutat under mandatperioden och att kommunens medarbetarundersökning visar att bara 57 procent av cheferna upplever att de har tillräckligt stöd och resurser. När ledaruppdraget blir bredare och mer administrativt finns mindre tid för chefer att förstå och värdera de detaljarbeten som automatisering försöker ersätta. Det skapar en blindzon där förenklingar uppfattas som riskfria besparingar.

Automatiseringens konsekvenser syns också i arbetsmarknadens tillträdesvägar. När företag och myndigheter rationaliserar med digitala verktyg förväntas fler göra mer med mindre.

Samtidigt försvinner ofta de enklare rollernas lärandeplattformar. För unga och juniora medarbetare minskar möjligheten att etablera sig genom att göra de grundläggande rutinerna som krävs för mer komplext arbete senare.

Det finns också en jämlikhetsdimension. I en annan krönika i Arbetsvärlden framgår att omkring 300 000 av Sveriges 5,2 miljoner yrkesverksamma har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD eller autism. Många i denna grupp uppger att deras möjligheter på arbetsmarknaden påverkas negativt. För dem kan tydliga, meningsfulla arbetsuppgifter vara avgörande. Automatiserade processer som skapar nya, oförutsedda krav på problemlösning och korrigeringsarbete riskerar därför att försvåra snarare än förbättra deras villkor.

Krönikans genomgående varning är att automatisering inte är en enkel kostnadspost att skära. Utan helhetssyn på arbetets alla delar blir tekniken en källa till nya felkedjor, ökade administrativa bördor och sämre möjligheter för dem som står i startgroparna på arbetsmarknaden. Investeringar i AI har hittills i flera fall lett till att arbetsuppgifter försvunnit, men inte hållbart ersatts; det har krävt att mänskliga arbetsinsatser kommit tillbaka för att städa upp efter systemen.

Debatten som krönikan väcker handlar inte om att avvisa AI, utan om hur automatisering införs och vilka aspekter av arbete som räknas. Portvaktssyndromet är en kraftfull varningssignal: vill man automatisera, måste man först förstå vad som egentligen gör jobbet möjligt.

Related Articles

För en grupp om cirka 300 000 svenskar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir slutsatsen särskilt konkret: automatiserade processer som kräver mer korrigeringsarbete riskerar att försvåra, inte underlätta, deras inträde på arbetsmarknaden.

Den här artikeln har skapats med hjälp av AI.