Vid valutaväxeln i Höör stod en 67-årig man med papper i handen och insåg att han inte kunde komma åt sina pengar. Han hade fått 350 000 kronor i återvandringsbidrag men banken och växlingsregler gjorde beloppet praktiskt otillgängligt. Den 1 juli 2026 trädde en lag i kraft som kräver att bemannade livsmedelsbutiker och apotek accepterar kontant betalning, samtidigt som tulländringar och högre kontanthanteringskostnader skapar nya avgifter. Resultatet är en paradox där rättigheten att betala kontant möter praktiska begränsningar för flera grupper.

I Höör, vid en valutaväxlare, försökte en 67-årig man växla 350 000 kronor till euro men fick beskedet att han bara kunde köpa valuta för 15 000 kronor. Banken hade blockerat överföringar till Afghanistan med hänvisning till EU:s finansiella sanktioner och penningtvättslagstiftning. När Migrationsverket redan betalat ut medlen till ett svenskt konto kunde verket inte i efterhand omdirigera pengarna via internationella organisationer som IOM, förklarade Migrationsverkets presskommunikatör Jacob Sandström.

Lagen och de nya avgifterna

Den 1 juli 2026 trädde ett regeringsbeslut i kraft som kräver att livsmedelsbutiker och apotek med bemannad kassa accepterar kontant betalning. Samma datum infördes en tulländring som lägger en avgift på 3 euro per vara för e-handel från länder utanför EU, och myndigheternas omräkning anger gränsen 150 euro som 1 655,30 kronor. Parallellt har kostnaderna för kontanthantering ökat i praktiken.

Banker och privata aktörer tar ut avgifter på mellan 15 och 25 kronor per uttag i vissa uttagsautomater och för kontanthantering. Reglerna ställer också krav på bankerna att erbjuda insättningsmöjligheter och tjänster för dagskassa och växelkassa till företag. Men lagtexten innehåller undantag: butiker kan slippa ta emot kontanter om kontanthantering medför säkerhetsrisk för personalen eller om det gör verksamheten olönsam.

Mastheads

De ekonomiska incitamenten att begränsa kontanthantering blir tydliga när färre använder kontanter och kostnaderna stiger. Professorn Niklas Arvidsson förklarade att avgifterna beror på att kontantanvändningen minskat, kostnaderna ökat och lönsamheten för tjänsten försvunnit. Berit Hagström, verksam i funktionsrättsfrågor, varnade för följderna av uttagsavgifter på 15 till 25 kronor för personer som är beroende av kontanter.

Branschaktörer pekar på återkommande rån som skäl att fortsätta kontantfria lösningar i vissa butiker. Coop Sveriges presschef Carlos Cancino sa att kontanter kan vara nödvändiga i scenarier där tekniken fallerar, men att koncernen ändå valt att bibehålla kontantfria butiker där säkerhetsriskerna är för höga.

Branschorganisationer varnar dessutom för att kostnaden för att upprätthålla kontantinfrastruktur riskerar att falla på ett fåtal aktörer när flertalet slutar hantera kontanter.

I praktiken kan det leda till både rättigheter på pappret och tomma händer i verkligheten. Mannens fall i Höör visar hur internationella sanktioner och interna bankpolicys kan göra ett stort kontantbelopp otillgängligt, trots att lagen säger att butiker ska ta emot kontanter. Banken uppgav i skriftligt svar att reglerna hindrar transaktioner till Afghanistan och att de inte kan betala ut stora kontantbelopp i Sverige, enligt handlingar som presenterats i fallet.

Konsekvenserna fångar särskilt äldre, personer med funktionsnedsättningar och dem som av säkerhetsskäl eller avsaknad av digitala alternativ behöver kontanter. I det besked som valutaväxlaren gav begränsades växlingen till 15 000 kronor, och mannen stod kvar utan tillgång till de utbetalda 350 000 kronorna och utan bostad efter att han lämnat sin lägenhet.

Related Articles

Rätten att betala kontant finns nu i lag, men fallet i Höör visar att tillgången fortfarande kan blockeras av sanktioner, bankpolicyer och ökade hanteringskostnader. Tillsynens tolkningar och bankernas kostnadstryck avgör om lagen får verkligt genomslag.

Den här artikeln har skapats med hjälp av AI.