En generell arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan med bibehållen lön skulle enligt Svenskt Näringsliv kräva cirka 552 000 fler anställda för att bibehålla dagens produktion. Organisationens beräkning visar att vård, skola och omsorg påverkas särskilt hårt, och att vård och omsorg ensamma skulle behöva rekrytera över 67 000 personer. Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt varnar för att högre timlöner gör det dyrare för arbetsgivare att anställa och svårare för grupper med svag konkurrenskraft att komma in på arbetsmarknaden. LO planerar att under hösten 2026 formulera förhandlingsform, yrkanden och strategier inför eventuella nya förhandlingar.

Svenskt Näringslivs rapport räknar på ett konkret scenario: om alla anställda arbetar 35 timmar i veckan i stället för idag, och får samma totallön som tidigare, skulle produktionsvolymen bara kunna hållas om arbetskraften ökade med ungefär 550 000 människor. Det är det enkla matematiska utfallet när arbetstid minskar men total lön inte ändras, och det är det utgångsläget som Svenskt Näringsliv använder i sin kalkyl.

Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt pekar i rapporten på flera mekanismer bakom behovet av så många fler anställda. För det första höjs timkostnaden när arbetstiden kortas men lönen förblir densamma. För det andra är det svårt att hämta hem motsvarande produktivitetsökningar i kontaktyrken såsom undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, lärare och poliser, eftersom arbete i dessa yrken i stor utsträckning är tid- och personberoende. Rapporten kvantifierar att vård och omsorg ensam skulle behöva rekrytera över 67 000 personer som en direkt effekt av förkortad arbetstid.

Var drabbar förkortningen hårdast?

Analysen visar att kärnverksamheterna i välfärden är särskilt utsatta. I skolor, på vårdcentraler och i äldreomsorgen är antalet nära kontakter mellan personal och brukare en central del av arbetet. Det ger begränsade möjligheter att öka produktionen per arbetad timme genom teknik eller administrativa åtgärder. Det innebär i praktiken att ett timminskningskrav måste mötas med fler personer på arbetsplatsen för att volymerna ska bibehållas.

Sven-Olov Daunfeldt framhåller vidare att den relativa ökningen i timlön när total lön hålls konstant gör det dyrare för arbetsgivare att anställa. Ändå det kan dämpa efterfrågan på arbetskraft, och särskilt slå mot dem som redan har svårast att konkurrera om jobb. Svenskt Näringsliv konstaterar att omkring 70 procent av de registrerade arbetslösa bedöms ha svag konkurrenskraft gentemot yrken där det råder brist. Det, menar rapporten, innebär att arbetslösheten sannolikt inte kan fylla det nya personalbehovet i de yrken som skulle behöva nyrekryteras.

Mastheads

Andra beräkningar och alternativa scenarier

Det finns andra analyser som ger en annan bild av den makroekonomiska effekten. LO:s egen utredning och en redogörelse i Dagens industri beräknar att en 35-timmarsvecka skulle kosta mellan 1,7 och 3,1 procent av BNP, beroende på vilka antaganden som görs om produktivitetsvinster, deltidsarbetares ökning av arbetstid, längre yrkesliv för äldre och minskad sjukfrånvaro.

Dagens industri redovisar konkreta scenarier där en 35-timmarsvecka som utgångspunkt minskar produktionen med 3,1 procent, vilket motsvarar 266 miljoner arbetstimmar i deras kalkyl för 2024.

Dagens industri noterar också att kombinationer av åtgärder kan dämpa BNP-fallet. Exempel som lyfts är att fler deltidsarbetande tar på sig högre omfattning, att sysselsättningsgraden ökar, och att sjukfrånvaro minskar. I sådana scenarier kan BNP-fallet begränsas till 0,5-1,2 procent enligt de modeller som presenteras.

Skillnaden i slutsatser beror främst på olika val av mätetal och antaganden. Svenskt Näringsliv fokuserar på det direkta behovet av ytterligare anställda och på matchningsproblem i arbetskraften. LO och Dagens industri använder i stället olika makroekonomiska scenarier för att räkna på BNP-effekter och visar att positiva sidoeffekter kan reducera kostnaderna i vissa antaganden.

I praktiken skapar de olika utgångspunkterna ett brett debattfält. En fråga som återkommer i Svenskt Näringslivs analys är att högre timlön, givet oförändrad total ersättning, ökar arbetsgivarnas kostnad per anställd. Det gör det svårare att anställa personer med svag konkurrenskraft, något som i rapporten kopplas till den stora andelen arbetslösa som inte matchar bristyrken.

Svenskt Näringsliv publicerade också en uppgift om att organisationen den 3 februari 2026 avslog förhandlingar om en generell arbetstidsförkortning. Den uppgiften redovisas i rapporten och bedöms i sammanställningen som single-source.

LO har länge drivit frågan om arbetstidsförkortning som ett strategiskt mål. Organisationen planerar att under hösten 2026 förbundsgemensamt formulera förhandlingsform, yrkanden och strategier inför förhandlingar om generell arbetstidsförkortning. LO hade tidigare haft ambitionen att förberedelserna skulle vara klara före utgången av 2025.

Related Articles

LO planerar att under hösten 2026 formulera förhandlingsform, yrkanden och strategier inför eventuella förhandlingar om generell arbetstidsförkortning.

Den här artikeln har skapats med hjälp av AI.