Barn med NPF vägrar ofta skolmaten. Skolan tänker annorlunda.

Enkla förändringar gav effekt

På Bräntbergsskolan i Västerbotten äter vissa klasser i en tom matsal. Skolan har valt att skilja ut grupper med elever som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) för att skapa lugnare måltidsmiljöer.

Grejen är, säger Anders Bäckström, gruppledare för en AST-klass, att många barn vill ha full kontroll över vad som ligger på tallriken.

Han berättar att skolan använder en särskild matsedel med välkända rätter — köttbullar och makaroner, pannkaka och korv — för att undvika överraskningar. Målet är enkelt: få eleverna att komma till matsalen och få i sig energi.

För vissa elever har det räckt att köket byter varumärke på en produkt eller att man plockar bort lök i köttfärssåsen. Sådana små praktiska lösningar fungerar ofta väl, säger Bäckström.

Textur och vanor spelar stor roll

En studie från Umeå universitet har följt elever och visar att vegetariska rätter, såser och grytor ofta är extra svåra för elever med NPF. Susanna Sandberg, doktor i kost- och måltidsvetenskap vid Umeå universitet, pekar på två stora problem: nya konsistenser och bristande vana hemifrån.

Hon ger exemplet korvstroganoff, där en del av korven ersatts med röda linser. För flera elever innebar det nya texturer som de inte var vana vid. Sandberg säger att ett sätt att minska det sensoriska motståndet vore att mixa linserna så att konsistensen blir mjukare och mindre överraskande.

Förklaringen är alltså inte alltid smak i traditionell mening, utan hur maten känns i munnen. Det kan vara avgörande för om en måltid blir ätbar för ett barn med AST eller adhd.

Måltidsmiljön betyder något

Miljön kring måltiden spelar stor roll.

Vissa elever behöver lugn och ro. Andra mår bättre om en vuxen sitter med dem i matsalen.

Sandberg säger att även osynliga regler vid bordet — som vilka vanor som gäller för bordsskick eller att man ska smaka på allt — kan vara svåra att hantera för elever med NPF.

Mastheads

Det finns ingen standardlösning. Men Bräntbergsskolans arbete pekar på vikten av samarbete mellan pedagoger och kök. Genom att testa små förändringar i recept och servering har skolan hittat strategier som ofta fungerar.

Rättighet, legitimitet och förståelse

En viktig poäng i studien från Umeå universitet är att anpassningar för elever med NPF inte uppfattas lika legitima som anpassningar för allergier eller överkänslighet, enligt Susanna Sandberg.

Det gör att behovet av måltidsanpassningar kan hamna i skymundan eller ifrågasättas, säger hon. I praktiken betyder det att skolpersonal måste förklara och visa varför vissa elever behöver andra lösningar.

Just nu visar Bräntbergsskolans arbete hur man i vardagen kan prova, utvärdera och justera. Skolan har testat att förändra konsistenser och byta produkter för att se vad som fungerar för respektive elev.

Praktiska lärdomar från matsalen

Bräntbergsskolans erfarenheter innehåller flera konkreta lärdomar som andra skolor kan ta efter. För det första: enkla val av maträtter som många barn redan känner igen kan minska oro och motstånd.

För det andra: kökspersonalens vilja att anpassa recept — att undvika oväntade ingrediensbyten eller att mixa ingredienser för att mildra textur — kan göra stor skillnad.

För det tredje: att erbjuda en lugn plats eller möjligheten att sitta med en vuxen i matsalen kan vara avgörande för att en elev ska våga prova eller åtminstone vistas i matsalen med andra.

Anders Bäckström framhåller att det viktigaste är att eleverna får i sig energi. Han berättar om en kollega som hävdade att inga barn i Sverige svultit ihjäl på grund av att de inte åt viss skolmat. Bäckström använder synsättet för att betona flexibilitet — att hellre följa med till matsalen och äta medhavd mat än att stanna borta.

Konsekvenser för skolor och ansvar

Skolornas praktiska arbete med måltider berör flera yrkesgrupper: pedagoger, kökspersonal, specialpedagoger och föräldrar. Susanna Sandberg menar att kunskapen kan förbättras, och att acceptansen för anpassade måltider behöver stärkas i skolan.

Det handlar inte bara om matlagning. Det är också en fråga om organisation av matsalar, utbildning för personal och kommunikation med familjer. I Bräntbergsskolans fall har det krävts dialog och vilja att testa olika lösningar.

Erfarenheterna visar att det ofta räcker med små förändringar för att fler elever ska börja äta i skolan. Ofta räcker det med anpassningar som tar hänsyn till textur, vana och miljö.

Vad säger forskningen?

Umeå universitets studie ger vetenskapligt stöd för skolans observationer: vegetariska rätter och såser kan vara särskilt utmanande för elever med NPF, mycket på grund av sensoriska egenskaper och konsistenser.

Susanna Sandberg ser möjligheter i att utbilda kökspersonal och skolledningar om hur maträtter kan anpassas utan att kompromissa med näringsinnehåll. Hon menar också att små förändringar i hur maten serveras kan minska problemet.

Det återstår att se hur utbredda sådana lösningar är i resten av landet, men Bräntbergsskolans arbete fungerar som ett konkret exempel på hur skolor kan hantera frågan i praktiken.

Related Articles

Umeå universitets studie visar att vegetariska rätter, såser och grytor ofta är svårast för elever med NPF.

Den här artikeln har skapats med hjälp av AI.