Över 4 200 personer har redan delat minnen med Nordiska museet — nu öppnar museet en digital insamling för berättelser, bilder och film om kramar och möten efter vaccinationerna. Materialet arkiveras för forskning och framtida visningar.
Museet riktar in sig på återseenden
Nordiska museet har startat en digital insamling, "Återföreningen – berätta om livet efter vaccinet", som efterlyser berättelser, fotografier och film från dem som träffat närstående igen efter lång tid isär. Bidrag kan lämnas via minnen.se.
Detta är en uppföljning av museets arbete under pandemin: sedan mars 2020 har museet och andra institutioner samlat in vardagsskildringar från svenska hushåll. Det material som redan kommit in — mer än 4 200 bidrag enligt museet — används nu som underlag för vidare forskning och dokumentation.
Anna Fredholm, intendent för nordisk samtidshistoria på Nordiska museet, säger att museet särskilt vill fånga efterlängtade kramar och känslomässiga ögonblick vid återseenden. Sådana vardagsbilder hör hemma i ett kulturhistoriskt arkiv både för att illustrera hur folk levde och för att ge framtida generationer en bild av den sociala verkligheten under pandemin.
Vad samlingen täcker och hur den organiseras
Insamlingen är digital och riktningsgivande snarare än slutgiltig. Museet uppmuntrar bidrag från hela landet och tar emot material som beskriver både den som blivit vaccinerad och den som kunnat återförenas med någon som vaccinerats.
Frågorna som ställs till bidragslämnarna rör vem de längtat efter, hur själva återföreningen kändes och vad de ser fram emot som färdigvaccinerade.
Nordiska museet, grundat 1873, har en lång tradition av att dokumentera vardagsliv i Sverige. Den digitala insamlingen blir en del av den permanenta samlingen i museets arkiv, där bidrag klassificeras och sparas för att forskare och kuratorer ska kunna analysera dem senare.
Forskning och användning av materialet
Sanne Houby-Nielsen, styresman på Stiftelsen Nordiska museet, uppger att över 4 200 personer redan berättat om sitt vardagsliv under pandemin och att forskning på materialet är igång. De berättelser som nu samlas in arkiveras och studeras av forskare som intresserar sig för sociala förändringar och vardagspraktiker under kris.
Forskningen kan ge kunskap om hur människor hanterade begränsningar, hur relationer påverkades och vilka ritualer som återkom när restriktioner lättade. Sådana analyser dokumenterar individuella upplevelser och hjälper institutioner att förstå större mönster i samhällslivet efter pandemin.
Vem påverkas och vilka följder kan materialet få?
Direkt berörda är de som återförenats med familj eller vänner. Genom att publicera och arkivera berättelser öppnar museet för att fler kan ta del av personliga erfarenheter. För museet innebär insamlingen att resurser måste avsättas för digitala arkiv, katalogisering och forskning — uppgifter som ingår i museets dagliga verksamhet.
På en bredare nivå ger samlingen källmaterial som forskare kan använda för att analysera pandemins sociala effekter. Materialet kan också användas i framtida utställningar och utbildningsprogram, vilket påverkar hur allmänheten kommer att minnas perioden. Samtidigt ställer stora mängder digitalt material krav på lagring, hantering och tillgängliggörande — praktiska frågor som berör museers budget och planering.
Related Articles
- 73 månlandningar: NASAs plan för ny månbas
- Erika Kirk lämnar i tårar efter skottlossning i Washington
- 15 april: återfallsförbrytare kan hållas kvar utan bestämd frigivningstid
Museet tar emot bidrag i text, foto eller film via minnen.se.
Den här artikeln har skapats med hjälp av AI.
