SDR vill att staten undersöker övergreppen mot döva. Men regeringen har sagt nej. Frågan väcker både rättsliga och politiska följder.

Bakgrund och krav

Sveriges Dövas Riksförbund, SDR, har i över ett decennium drivit frågan om en statlig sanningskommission som ska kartlägga historiska och samtida övergrepp mot döva i Sverige. Poängen är, enligt förbundet, att staten måste ta ansvar både för vad som skett tidigare och för missförhållanden som fortfarande påverkar dövas möjligheter att delta i samhällslivet.

SDR började driva idén redan 2009 men säger att responsen från politiker varit svag. Efter ett kongressbeslut 2021 satsade förbundet mer resurser och bildade en särskild arbetsgrupp för att förbereda en formell begäran till staten.

Arbetsgruppen lyfter flera teman som en kommission bör undersöka: tvångssteriliseringar av döva, förbud mot teckenspråk i skolor och nutida brister, till exempel otillräcklig tillgång till tolktjänster. Det handlar om frågor som berör rättigheter, utbildning och delaktighet.

Vad SDR säger

Joakim Hagelin Adeby, representant för arbetsgruppen, säger att det är viktigt att staten erkänner vad som hänt.

"Det är mycket viktigt att staten tar ansvar för det som har skett, både historiskt och i dag", säger Joakim Hagelin Adeby.

Förbundet menar att utan en granskning blir det svårt att nå upprättelse och skapa åtgärder som verkligen leder till jämlikhet. "Det gör att döva inte blir jämlika i samhället", säger Joakim Hagelin Adeby, och han understryker att kartläggning behövs för att förstå omfattningen och konsekvenserna.

Regeringens svar

Regeringen har avslagit kravet på en sanningskommission. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall skriver i en kommentar att regeringen väl känner till att övergrepp har förekommit, men inte ser att en kommission är rätt väg framåt.

Istället pekar regeringen, enligt ministerns uttalande, på behovet av framåtsyftande arbete: stärkt rättighetsskydd och bättre tillsyn för att förebygga nya kränkningar. Waltersson Grönvall betonar att fokus bör ligga på konkreta insatser i dag och rutiner som förbättrar dövas tillgång till samhällsstöd och tolktjänster.

Politik och rättigheter

Beslutet väcker politiska frågor om hur staten hanterar historiska orättvisor.

Poängen för SDR är att erkännande och kartläggning inte bara handlar om historia utan påverkar nutida politik och resurser. En sanningskommission kan enligt förbundet skapa underlag för juridiska, ekonomiska och organisatoriska förändringar.

Right now, debatten rör både erkännande och praktiska följder. En officiell granskning kan leda till krav på ersättning, förändrad utbildningspolitik eller nya regelverk för tolktillgång. Regeringens avvisande innebär att dessa frågor nu i stället ska hanteras inom befintlig lagstiftning och tillsynsmyndigheter.

Det här är en klassisk konflikt i identitetspolitik och rättspolitik: ska staten granska och erkänna det förflutna i en särskild process, eller ska man prioritera åtgärder som snabbt förbättrar vardagen? Båda spåren kräver resurser — pengar, tid och politisk vilja — och kan ge olika resultat.

Praktiska konsekvenser för döva

Arbetsgruppen framhåller att nutida problem, såsom bristande tillgång till tolk, har konkret påverkan på utbildning och arbetsliv. Kortare eller sämre tolktillgång försvårar examen, minskar chanserna till arbete och lindrar inte behovet av samhällsgemenskap.

Det finns också en informationsaspekt: utan samlad kunskap om tidigare övergrepp blir det svårare att utforma riktade åtgärder. Joakim Hagelin Adeby säger att arbetsgruppen nu fortsätter samla material för att påverka politiken, trots regeringens nej.

Thing is, reformarbete tar tid. Om resurser i stället läggs på bättre tillsyn och tolktjänster kan det ge snabba förbättringar. Men för många i målgruppen handlar erkännande också om upprättelse — inte bara om bättre service i dag.

Internationellt perspektiv

SDR pekar på exempel i andra länder för att stärka sitt argument. I Finland inleddes en sannings- och försoningsprocess för döva och teckenspråkiga 2025, enligt förbundets presentation i ett inslag. Det visar att det finns alternativa vägar för hur stater kan möta historiska övergrepp.

Poängen i jämförelsen är inte att kopiera exakt vad andra länder gjort utan att visa att en statlig process är möjlig och får politisk tyngd någonstans. Sverige och Finland har olika rättsliga och administrativa system, men erfarenheterna kan ändå ge lärdomar om metodik och kommunikation.

Politiska spelregler

Regeringens beslut speglar också politisk prioritering. En kommission kräver mandat, resurser och ofta bred parlamentarisk stöd. Sakerna måste vägas mot andra budgetkrav och politiska mål. Poängen är att regeringen valt en annan väg — mer fokus på samtida åtgärder än på en historisk granskning.

På kort sikt innebär det att SDR måste fortsätta sitt påverkansarbete utanför statliga processer. Arbetsgruppen planerar nu att samla ytterligare underlag för att kunna argumentera för både omedelbara förbättringar och för ett erkännande av historiska felaktigheter.

Frågan handlar om mänskliga rättigheter och tillgång till svenska välfärdstjänster. Debatten om sanningskommission eller framåtsyftande reformer kommer sannolikt att fortsätta i riksdagens utskott och i media.

Vad händer nu?

Arbetsgruppen inom SDR säger att de kommer att fortsätta sitt arbete och att de kommer använda samlade vittnesmål och dokumentation i fortsatta kontakter med politiker. De planerar också att jämföra olika internationella modeller och presentera konkreta förslag för hur en statlig granskning skulle kunna genomföras om politiskt stöd uppstår.

Samtidigt säger Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall att regeringen i första hand vill förbättra dagens rättigheter och tillsyn. Det innebär bland annat initiativ för att förbättra tolktillgång och rutiner inom vård, skola och socialt stöd.

Frågan kommer att stanna kvar i det offentliga samtalet. Den rör både rättigheter och politikens villighet att öppna statliga arkiv och granska tidigare beslut och praxis. För nu fortsätter konflikten mellan krav på historisk granskning och regeringens prioritering av samtida åtgärder.

Related Articles

"Hur ska vi kunna få upprättelse om vi inte vet vad som har hänt?" frågar Joakim Hagelin Adeby.

Den här artikeln har skapats med hjälp av AI.