Regeringen reserverar 183 miljarder kronor för ett helt nytt lager för kärnavfall. Pengarna kan börja betalas ut från 2035 och fram till 2159.
Vad regeringen föreslår
Regeringen presenterade på onsdagen en modell där staten tar på sig risken för kostnaderna kring nytt lager för radioaktivt avfall. Niklas Wykman (M), ansvarig minister för finansieringen av ny kärnkraft, sa att staten med förslaget vill göra det möjligt att bygga nya reaktorer utan att en ensam aktör bär hela ekonomiska risken.
Den totala summan som avsätts är 183 miljarder kronor. Enligt regeringens plan kan dessa medel betalas ut under en mycket lång tidsperiod: mellan 2035 och 2159, alltså 124 år. Förslaget kompletteras med en direkt investering på 36 miljarder kronor som ska avsättas för 2026 och 2027 i Videberg Kraft, ett dotterbolag till Vattenfall.
Det innebär att staten tar en roll som majoritetsägare i framtida reaktorer om Videberg Kraft bygger nya anläggningar. Regeringen menar att upplägget ger industrin trygghet och ökar chansen att investeringar i ny kärnkraft blir av.
Varför kostnaden är så hög
Kärnavfall kräver extremt långsiktiga lösningar.
Det radioaktiva bränslet ska isoleras och förvaras ungefär 500 meter ner i berggrunden. Föreslagen lagring är dimensionerad för att säkra isolering under 100 000 år, enligt den tekniska beskrivningen som regeringen hänvisar till.
Den höga prislappen beror på både teknikvalen och kraven på säkerhet över geologiska tidsskalan. Kostnaderna för att konstruera, driva, övervaka och slutligen stänga ett sådant förråd blir stora.
Dessutom påverkar antalet nya reaktorer kostnad per enhet; om få reaktorer delar på ett helt nytt avfallslager ökar kostnaden kraftigt för varje ägare.
Företag som Vattenfall har tidigare pekat på just denna risk. Desirée Comstedt, vd för Videberg Kraft, sa att regeringens besked är "ett viktigt och välkommet steg i rätt riktning".
Videberg Kraft väntas fatta beslut om eventuella nya reaktorer först om tre–fyra år, enligt Comstedt.
Tidigare system och förändringen
Det nuvarande systemet bygger på att kärnkraftsägare i förväg betalar avgifter för varje producerad kilowattimme till den statliga kärnavfallsfonden. De här avgifterna har fördubblats under de senaste 20 åren, enligt regeringens presentation.
Redan i dag byggs ett slutförvar vid Forsmark, men det löser bara frågan för avfallet från Sveriges första tolv reaktorer. Ett helt nytt lager skulle alltså komplettera den befintliga infrastrukturen och ta hand om framtida avfall från nyproducerad el.
Politiska reaktioner
Förslaget möter hård kritik från oppositionen. Elisabeth Thand Ringqvist, partiledare för Centerpartiet, kallade upplägget "helt orimligt" och framhöll att företagen själva ska bära kostnaden och risken, precis som i dag. Kritikens huvudspår är att en statsfinansierad lösning flyttar ekonomisk börda från privat ägda elbolag till skattebetalarna.
Oppositionsföreträdare varnar för att statens inträde som majoritetsägare kan innebära att skattebetalarna slutligen får stå för både vinster och förluster i framtida kärnkraftsprojekt. Regeringen svarar att risken för att nybyggnation uteblir är större om kostnaderna för avfallet blir oförutsägbara.
Ekonomiska följder för företag och hushåll
För kraftbolagen kan beskedet minska osäkerheten kring investeringar i nya reaktorer. Vattenfall och andra större aktörer har tidigare sagt att avfallskostnaderna kan göra en satsning orimligt dyr om bara några få reaktorer ska dela på totalsumman.
Genom att staten backar upp kostnaderna kan investeringskalkyler se annorlunda ut. Det kan i sin tur påverka vilka projekt som blir genomförda och över vilken tidshorisont. Men det innebär också en budgetmässig exponering för staten som sträcker sig över flera generationer.
För hushållen betyder förslaget inte omedelbart höjda skatter, enligt regeringen. Men på sikt kan större statliga åtaganden påverka offentliga finanser och prioriteringar i statsbudgeten.
Hur mycket av risken som faktiskt faller på skattebetalarna beror på hur affärsmodellen för Videberg Kraft och andra aktörer utformas.
Konsekvenser för beslutsprocessen och tidplanen
Videberg Kraft väntas fatta beslut om byggstart för nya reaktorer först efter ett par år av intern utredning och planering. Desirée Comstedt har sagt att bolaget tidigast om tre–fyra år kommer att besluta om eventuella nya reaktorer vid Ringhals.
Regeringens finansieringsmodell syftar till att göra det ekonomiskt möjligt för sådana beslut. Men regeringens stöd är formellt kopplat till specifika villkor och juridiska ramar som ännu måste utformas. Det innebär att detaljer kring statens ägarroll och hur utbetalningarna ska ske återstår att besluta.
Risker och öppen fråga
Den största öppna frågan handlar om hur stora kostnaderna blir i verkligheten och vem som slutligen står för dem. Regeringen har föreslagit en lång utdragen utbetalningsperiod som sträcker sig över flera hundra år - från 2035 till 2159 - vilket är ovanligt i statsfinansiella sammanhang men återspeglar de mycket långa ansvarstiderna för kärnavfall.
Det finns även praktiska utmaningar: tekniska krav på ett djupbergsförråd, övervakning och möjligheten att i framtiden anpassa lösningar efter ny teknik. Samtidigt ser förespråkare modellen som ett sätt att aktivera investeringar i ny elproduktion som kan vara nödvändig för klimatmålen.
Regeringens besked lyfter alltså både energipolitiska och budgetmässiga frågor. Besluten väntas följas av fortsatt politisk debatt och av konkreta förslag om hur statens engagemang ska regleras juridiskt.
Related Articles
Pengarna kan enligt regeringen betalas ut mellan 2035 och 2159.
Den här artikeln har skapats med hjälp av AI.
