Oljepriset steg till 126 dollar per fat på torsdagen, den högsta nivån sedan kriget mellan Iran och USA inleddes. President Donald Trump bad Exxon Mobil och Chevron öka produktionen för att pressa ner priset. Båda bolagen har sagt nej och pekar på att de redan kör på maximal kapacitet och att det finns praktiska gränser för hur snabbt produktion kan ökas. Utan snabb amerikansk ökning riskerar de höga priserna att få bestående effekter på inflationen och global tillväxt.

Trump kräver mer produktion

Vita huset har försökt möta prisuppgången genom flera åtgärder. Administrasjonen har öppnat strategiska oljelager. Samtidigt har presidentens team vänt sig till industrin och bett de största privata aktörerna om mer råolja.

Kevin Hassett, Trumps ekonomiska rådgivare, säger att administrationen haft "ständig kontakt" med oljebolagen. Han uppgav att man överväger olika åtgärder i USA för att kunna öka den inhemska produktionen inom en snar framtid. Uttalandet markerar att Vita huset ser industrins kapacitet som en del av svaret på prischocken.

Politisk press på industrin ökade i spåren av att Hormuzsundet delvis stängts och att konflikten mellan Iran och USA tryckt upp oljepriserna kraftigt. Högre råvarupriser syns snabbt i pumppriser och vidare i konsumentpriser, vilket har satt administrationen under tryck att agera.

Oljejättarnas svar

Exxon Mobil och Chevron har inte följt uppmaningen.

Företagens ledning säger att de inte planerar någon omedelbar upptrappning av produktionen.

Exxons ekonomichef Neil Hansen säger att bolaget redan arbetar "i högsta växeln". Hansen säger att det inte finns något behov av att växla upp ytterligare eftersom de redan ligger på maximal kapacitet. Han tillägger att bolaget ändå ser över möjligheterna att utöka produktionen, men att det finns begränsningar.

Chevron säger något liknande. Chevrons vd Eimear Bonner säger att krisen inte lett till förändringar i bolagets planer. Hon framhåller att raffinaderierna redan går på rekordnivåer och att företaget håller fast vid den strategi som gällde före konflikten.

Företagens besked kom efter möten mellan flera chefer i energibranschen och representanter för Vita huset. Trots mötena har de kommersiella aktörerna alltså valt att inte snabbt skjuta till mer råolja från sina egna tillgångar.

Ekonomi och marknadseffekter

Bolagen pekar på två huvudskäl för sitt nej. För det första finns tekniska och logistiska begränsningar. Det är svårt att skala upp produktion snabbt även när priset stiger. För det andra har sektorn blivit mer disciplinerad efter tidigare perioder av överinvesteringar.

Rapporter från bolagens kvartal visar en komplex bild. Exxon rapporterade ett resultat på 4,2 miljarder dollar för första kvartalet, vilket var en nedgång med 46 procent jämfört med året innan. Chevron redovisade en vinst på 2,2 miljarder dollar, ner 37 procent. Uppgifterna om vinsterna rapporterades tillsammans med kommentarer om att raffinaderimarginalerna är höga och att efterfrågan på diesel och andra distillater är stark.

Samtidigt visade kvartalsrapporterna för båda bolagen bättre vinst per aktie än väntat, enligt marknadsanalys som publicerats i samband med rapporterna. Det betyder att bolagen, trots årstaktens vinstminskning, klarat analytikernas förväntningar på resultat per aktie.

Raffinaderierna körs enligt bolagen på rekordnivåer. Det höga utnyttjandet gör att kapaciteten att producera drivmedel är begränsad. För marknaden innebär det att mer råolja inte utan vidare kan omvandlas till mer bensin och diesel på kort sikt.

Analytiker som kommenterat utvecklingen pekar på att enbart ökad borrverksamhet i USA inte ger snabb dämpning av priset. Ny produktion behöver ofta tid för prospektering, borrning och infrastruktur. Det fördröjer effekten som Vita huset önskar uppnå.

Vad konsumenter och inflation känner

Höga oljepriser syns direkt för hushållen. Dagens industri noterar att amerikanska konsumenter redan märker prishöjningar vid bensinpumparna. När drivmedelspriser stiger tar det kort tid innan kostnaderna sprider sig i ekonomin och lägger press på inflationen.

Samtidigt pekar ekonomer på att en utdragen period med höga energipriser kan skära i både konsumtion och företagsmarginaler. Dagens PS skriver att utan snabb produktionsökning från de största aktörerna ökar sannolikheten för att de höga priserna biter sig fast, med följder för inflation och global tillväxt.

Det är också en påminnelse om att politiska lösningar har gränser. Att trycka på privata bolag kan ge politisk poäng. Men industrins tekniska villkor och finansiella prioriteringar styr hur snabbt och i vilken omfattning produktion kan ändras.

Related Articles

Administrationens fortsatta kontakter med industrin visar att Vita huset söker snabba lösningar, men industrins tekniska och logistiska begränsningar gör en omedelbar prisdämpning osannolik.

Den här artikeln har skapats med hjälp av AI.